Det här är livet!

Suck.
Nej, fortfarande ingen lillebror som vill komma ut till mamma och pappa!
Han ligger där inne och gottar sig medans jag sitter här ute och blir galen snart.
Helt otroligt hur nära man kan vara men ändå sååå långt borta..

Min oro tog övertaget om mig idag och jag ringde in till förlossningen igen.
Jag antar att barnmorskan jag fick prata med hörde min oro och sa åt mig att komma in.
Nova hade just åkt till en kompis så vi passade på att åka upp på en gång.
Jag fick lägga mig i ett undersökningsrum och vänta på en bm.
När hon till slut kom så kände hon efter utanpå om huvudet låg där det skulle eftersom
det fortf inte var fixerat när jag sist var hos min bm, men nu är det iaf så gott som fix iaf!
Och rumpan och benen ligger där dom ska (tack gode gud för det)

Så nu är jag iaf lugn. Känns bra att slippa fundera mer på det!
Nu är det bara väntan som är värst!
Men, men.. orkar inte beklaga mig mer över det idag.
Är nästan less på mig själv. Stackars Lilla familjen som måste stå ut med mig just nu!!

Älskar er över allt annat!