Det här är livet!

Nu är han här!!! =)
Nästan precis 8 timmar efter min senaste inlägg kom han!

Vi åkte till min mamma efter kl 15 för att det inte skulle bli så snurrigt för Nova eftersom
hon skulle vara med min lillasyster.
Jag hade fortfarande värkar men det var ca 30 cm mellan dom så vi trodde aldrig att det 
skulle gå så snabbt som det gjorde.
Vid 16-tiden började det göra mer ont och värkarna kom lite tätare men inte så att jag
orkade börja klocka dom.
Vi beställde pizza och sen satte jag min framför tv:n och tog det lugnt.
Runt 18-tiden hade värkarna börja göra så ont att jag bestämde mig för att lägga 
mig i badet.. hjälpte väldigt mycket med Nova. Men nu tyckte jag mest att det var jobbigt
och kallt, gick inte att ligga skönt!
La mig på soffan och Christian började klocka värkarna, då kom dom med ca 9 min mellanrum,
men väldigt snabbt kom dom tätare och tätare!
Före kl 20 stod jag inte ut längre! Vi bestämde oss för att åka in.. även fast jag i bakhuvudet 
trodde att jag skulle få åka hem igen (galet)

Vi skrevs in på förlossningen kl 20:10.. Bm märkte hur ont jag hade så jag behövde inte lägga
mig i ett undersökningsrum utan raka vägen till förlossningsrummet.
CTG-mätaren åkte på och bm undersökte sen hur mycket jag hade öppnat mig.
7 cm(!!) hörde jag bara! Då släppte allt och jag storbölade!!! 
En sån otrolig lättnad över att NU är det inte länge kvar! och lite chockad var jag också över
hur snabbt det hade gått!
Jag frågade bm om det över huvudtaget fanns tid till ryggbedövning. Eg. trodde hon inte det
men vi bestämde att ringa efter narkosläkaren och han kom efter bara 10 min!
Där och då tog barnmorskan sig friheten att själv bestämma att det inte var lönt att sätta en EDA
utan en spinalbedövning ist.. Hon sa att den bedövningen sitter kvar i ca 3 timmar så det var lugnt,
bebis var ju inte alls långt borta!
Sagt och gjort, bedövningen sattes (AJ) och såklart tyckte jag det var guds gåva till kvinnan!
Jag hade otroligt otn och det märktes hur värkarna bara ökade i styrka!
Mamma och Christian sa åt mig att andas hela tiden eftersom jag lätt "tappade bort" andningen
i all smärta, som ändå var överkomlig med bedövninges hjälp.
När kl var närmare 22 kände jag hur smärtan kom tillbaka, mest på vänstra sidan och jag blev
galet arg på barnmorskan som hade valt "fel" smärtlindring och sagt att det skulle hålla i sig
tills bebis var ute!!
Smärtan tilltog mer och mer och trycket neråt gjorde att jag nästan tappade kontrollen!!
Mamma och bm var tvungen att bli arg på mig för att jag skulle kunna hitta tillbaka till andningen!
Kl 22.35 var trycket från bebis huvud så starkt att jag inte kunde hålla tillbaka mer.
Började krysta till varje värk och kände verkligen hur huvudet sjönk längre och längre ner!
När tillslut trycket blev för mycket tappade jag kontrollen helt!!
Jag fick panik över smärtan och visste inte vart jag skulle ta vägen!!
Bm sa åt mig att dom nästa 2-3 värkarna fick jag inte krysta utan var tvungen att andas mig
igenom dom?!?!?! Jag skrek och svor åt henne att DET GÅR INTE!!
Till slut stod mamma och nästan skrek åt mig! Andas, andas!
Efter ca 2 krystvärkar till så slog kl 22:48 och världens finaste lillebror kom till världen!

Han är så fantastiskt fin! 3020 g och 49 cm lång!
Älskade lillebror är äntligen hos oss!!

Tack för alla fina sms och gratulationer!!
Bilder kommer så fort jag har tid!! =)