Det här är livet!

Pust.
Jag är helt slut efter en fullspäckad helg och alldeles för lite sömn pga en Väldigt
snorig liten kille. Det spelar ingen roll hur mycket vi bråkar om att få torka näsan
på honom, det rinner ut lika snabbt igen!
Helt sjukt hur mycker snor en liten människa kan producera.
Charlie är jättehängig och blir ledsen över allt och inget.
Gud vad man önskar att man kunde ta över sjukan när dom mår såhär!

Kolla in surpuppan när han imorse satt och väntade på sin gröt!
jag var tvungen att ta en bild.
Det ser ut som om han säger:
-Men skynda med min mat morsan!





Novas kalas gick smidigt och hon var nöjd även fast alla inte kunde komma.
(det tackar jag för) Förra året var det nämligen 14 barn här hemma!
Vi vuxna satt nästan på varandra.
Det här året rymdes alla barn inne i Novas rum, så vi vuxna + bebis fick vardags-
rummet för oss själva... för det mesta.
Jag fick hoppa in som lekledare en stund sen skötte dom sig själva tills den
obligatoriska fiskedammen. På kroken fick barnen fiska upp en strumpa eller två
vilket dom tyckte var kul.. det var pappa C som gömde sig bakom skynket!







Idag är det en lugn hemmadag, även fast både jag och barnen nog hellre skulle
ha velat åka och hitta på nåt. Men med en sjukling och 20 grader kallt ute så håller
vi oss hemma.

Åååh vad jag längtar efter våren nu.
Jag längtar efter den där lukten som kommer när snön smälter och
asfalten kommer fram.
Jag längar att få styra vagnen utan en massa snö.
Att få se Charlie känna gräset under sina fötter för första gången och se lyckan i
Novas ögon när hon får ta fram sin cykel.