Det här är livet!

Jag är lycklig idag.
Det är fredag och jag har fått sova i 6 timmar i sträck inatt!
Charlie bökade lite vid 23 igår kväll och sen sov han till 05.30. Helt otroligt.
Det var länge sen sist.
Men nu har jag ett litet dilemma ang. detta..
Vi har nämligen alltid låtit Charlie sova i sin egen säng. Jag har aldrig sett någon anledning
till att ha barnen i sin egen säng. Tycker att det lär dom att skapa en trygghet i sig själv.
Men nu.. Under den här tiden när Charlie vaknat 411 ggr /natt så har jag haft honom bredvid
mig i vår säng, av den enkla anledningen att då kunde jag få ligga ner och buffa honom ist för
att sitta upp heeela natten.
Stackars Christian har fått sova på soffan (vilket är superskönt enligt honom) så Charlie
har ju haft sin "egna" sida av sängen, alltså inte tätt inpå mig.
Men nu, när vi har börjat haft bättre nätter så tyckte jag i förrgår att nu var det dax att lägga
Charlie i sin egen säng igen!
Christian tyckte det var lite onödigt eftersom bebis har sovit så bra nu, men eftersom jag inte
vill vänja Charlie vid att sova i vår säng så blev det så. Vi la honom i sin säng.
Tror ni att han sov? Nej då.. han vaknade varje timme hela natten lång.
Igår kväll fick Charlie åter igen lägga sig i sin säng och sov där till kl 23.. då vaknade han och
jag var tvungen att plocka upp honom och söva honom i famnen.
Sen la jag honom bredvid mig i vår stora säng... och ungen sov som sagt till kl 05.30! I sträck!

Vad ska man göra? Vad beror detta på?
Kan han redan ha vant sig vid att sova i vår säng eller är det helt enkelt skönare där?!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ge mig råd!
Nog om detta.

Idag ska vi på Bvc. Charlie har inte fått sin spruta än eftersom han varit sjuk så länge.
Jag ber till gud att det går bättre än förra gången. Då kunde man knappt hålla i honom
eftersom han hade så ont!
Vi väger och mäter också för att se hur stor han har blivit sen sist.
Imorgon fyller han 6 månader. Det är helt galet.

Charlie (aka Toker) i sin nya tomtemössa!