Det här är livet!

Hej!

Det känns verkligen att lillebror bara blir större och starkare där inne!
Jag kommer på mig själv när jag t.ex sitter i soffan med att le för mig själv och tittar på magen
där det trycker ut från alla håll och kanter..
Ibland kan man tro att han försöker ta sig ut genom att sparka så hårt han bara kan =)

Lilla, lilla bebis!

Kan inte fatta att om 3 månader sitter jag här med honom i famnen!




Jag satt och pratade med min nära vän E för några dagar sen om hur otroligt lyckligt lottade
vi är som får vara med om detta!
Att få gå i 9 månader, vänta och sen ha det stora ansvaret att få ta hand om och uppfostra dom små. 
Se vårt kött och blod, våra barn, få växa upp och bli helt otroliga små människor!
Vi brukar prata om hur stolta vi är över N och A.. Vilka fina människor dom är!

Och det kan slå mig, att sitta och bara titta på Nova och verkligen känna stoltheten över henne!
Vilket jobb man gör egentligen..

Jag är faktiskt stolt över mig själv också.. att från den dagen Nova föddes så har jag klarat det alldeles själv
(med hjälp av nära och kära såklart)
Men jag brukar tänka på det nu.. Att jag fixade allt från den dagen vi kom hem från BB!
21 år, komma hem till en ny lägenhet, ny bebis och göra allt själv!
Men jag tvivlade aldrig på att jag kunde fixa det..
Klart det fanns dagar man önskade att man hade varit två.. bara en sån enkel sak som att gå och duscha i lugn och ro var inte lätt när N var liten!
Alltid stressad över att hon skulle vakna och ligga och skrika.

Därför känns nog den här graviditeten såklart helt annorlunda.
Jag har C vid min sida varje dag och kunna dela allt med!

Men med Nova hade jag såklart mamma.. älskade mamma!
Då var det hon som fick dela allt med mig!
Från första sparken i magen ända till förlossningen!
Hon var den som klippte navelsträngen och höll Nova först av alla!
Mamma fanns alltid där!

Dom två, Mamma och Nova, kommer alltid ha ett speciellt band mellan sig!