Det här är livet!

Stackars lillebror! Han har det så trångt!
Nu är det ingen tvekan om hur han ligger där inne. Det känns så otroligt tydligt när han putar med
sin lilla rumpa eller sträcker ut ett knä =) Man kan nästan ta fast i rumpan när han tycker ut den!
Det händer mycket med både bebis och min kropp nu.
Han växer så det knakar och jag får mer ont i ryggen och det dyker upp fler onda krämpor varje
dag känns det som.. Många kraftiga sammandragningar varje dag som förbereder oss båda
för vad som komma skall!
Jag sa det till Christian imorse.. Att det är konstigt hur man kan gå och längta så mycket efter det
ONDA, smärtan, som jag ska igenom innan vi får träffa Bebis!
Men det är verkligen så, jag LÄNGTAR!
Känner mig faktiskt inte ett dugg nervös. Jag kommer att ha det bästa stödet,
Chris och min mamma, vid min sida och hur ont det än kommer att göra så får vi i slutändan
den bästa belöningen!

Älskade lilla Bebis!!